4. Teoretiska och epistemologiska utgångspunkter 4.1 Presentation av uppsatsens analysinstrument och kunskapsanspråk Undersökningen använder sig av diskursanalys, och vilar därmed på en socialkonstruktionistisk bas. Åsa Hedemark definierar diskursanalysen som en metod vilken lyfter fram den mänskliga ”sociala verkligheten och vår socialt och språkligt konstruerade kunskap om densamma” (Hedemark 2009 s. 29). Vägen till vetenskapliga insikter och resultat i diskursanalysen går således genom studier av språket. Valet av diskursanalys som metod stammar ur undersökarens intresse för hur människans uppfattningar och formanden av sin verklighet hänger samman med hennes sociala omvärld, en ontologisk grunduppfattning som kan placeras inom ramarna för socialkonstruktionism. Detta perspektiv kan sägas utgå från ett antal vetenskapsteoretiska premisser, som har som gemensam kunskapsteoretisk bas att det inte finns någon objektiv, sann kunskap eftersom världen är socialt konstruerad och därmed inte absolut utan relativ. Våra uppfattningar om världen är alltid kulturellt och historiskt specifika, och därmed föränderliga. Genom social interaktion bygger man upp gemensamma förståelser om världen, och dessa ligger sedan till grund för handlande. Den socialt skapade kunskapen, vår världsbild, sätter alltså ramarna för vårt agerande. (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s.11f ) Mats Börjesson (2002) menar att diskurs handlar om ”en reglerad samtalsordning” alltid styrd ”av historiskt och kulturellt givna regler” (s. 19). Diskurser kan därför hela tiden kopplas till större och vidare strömmingar i ett samhälle. Detta gör att analysen lyfts till en högre nivå än den lokala. Med diskursanalys belyses en avgränsad bit av tillvaron på djupet, en given följd av metodens ontologiska och epistemologiska överbyggnad. 4.2 Koppling mellan forskningsproblem och vald metod Undersökningens problemformulering kretsar kring frågor om mänskliga föreställningar. Om man håller med om att ”language is the privileged medium in which we ‘make sense’ of things, in which meaning is produced and exchanged” (Hill 1997, s. 1) blir studier av språkliga utsagor en givande väg till kunskap. Metoden är användbar om man vill belysa ett begrepps användning, samt vilka ramar som omgärdar en viss diskurs; vad som får och kan sägas inom denna. (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 28f; Sjöberg (red.) 1999, s. 85) Diskursanalysen ger en djup bild av en avgränsad problematik, och kan visa på dolda strukturer som sätter ramarna för en social praktik. Då diskursiv praktik får konsekvenser för social praktik, blir metoden högst relevant. Konkret innebär detta att man genom ett blottläggande av de diskurser som omgärdar en av bibliotekets roller, faktiskt kan belysa förhållanden som i slutänden präglar den verksamhet låntagaren möter på biblioteket. 4.3 Tillvägagångssätt vid analys av material Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000, s. 131ff) presenterar möjligenheten att skapa ett integrerat perspektiv, där man som forskare anpassar metoden och gör den användbar utifrån sina premisser. En diskursordning kan sägas vara ”en komplex och motsägelsefull konfiguration av diskurser och genrer inom samma sociala område eller institution.” (ibid., s. 134) I detta fall skulle denna kunna identifieras som institutionen biblioteket. Analysens mål är att undersöka vilka diskurser som konkurrerar om fixering av begreppet mötesplats inom denna diskursordning. (ibid., s.135f ) Analysen bygger på närläsning där språkliga verklighetskonstruktioner i form av diskurser identifieras i texterna. Nodalpunkter – privilegierade språkliga tecken – organiserar diskurser genom den mening de ges genom sin relation till övriga tecken i denna. Genom inkludering av vissa tecken och exkludering av andra konstrueras och upprätthålls diskursen. Just identifikationen av det exkluderade i en diskurs är ett centralt moment i analysen. (ibid., s. 37) Kampen för hegemoni mellan diskurser manifesteras i så kallade flytande signifikanter. Dessa är nodalpunkter som flera diskurser i kamp med varandra försöker ge mening till (ibid, s. 47). Analysen pendlar hela tiden mellan de delar som de enskilda intervjuerna utgör och en större helhet som utgörs av relaterade större strömningar i samhället.
4.1 Presentation av uppsatsens analysinstrument och kunskapsanspråk
Undersökningen använder sig av diskursanalys, och vilar därmed på en socialkonstruktionistisk bas.
Åsa Hedemark definierar diskursanalysen som en metod vilken lyfter fram den mänskliga ”sociala verkligheten och vår socialt och språkligt konstruerade kunskap om densamma” (Hedemark 2009 s. 29). Vägen till vetenskapliga insikter och resultat i diskursanalysen går således genom studier av språket. Valet av diskursanalys som metod stammar ur undersökarens intresse för hur människans uppfattningar och formanden av sin verklighet hänger samman med hennes sociala omvärld, en ontologisk grunduppfattning som kan placeras inom ramarna för socialkonstruktionism. Detta perspektiv kan sägas utgå från ett antal vetenskapsteoretiska premisser, som har som gemensam kunskapsteoretisk bas att det inte finns någon objektiv, sann kunskap eftersom världen är socialt konstruerad och därmed inte absolut utan relativ. Våra uppfattningar om världen är alltid kulturellt och historiskt specifika, och därmed föränderliga. Genom social interaktion bygger man upp gemensamma förståelser om världen, och dessa ligger sedan till grund för handlande. Den socialt skapade kunskapen, vår världsbild, sätter alltså ramarna för vårt agerande. (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s.11f )
Mats Börjesson (2002) menar att diskurs handlar om ”en reglerad samtalsordning” alltid styrd ”av historiskt och kulturellt givna regler” (s. 19). Diskurser kan därför hela tiden kopplas till större och vidare strömmingar i ett samhälle. Detta gör att analysen lyfts till en högre nivå än den lokala. Med diskursanalys belyses en avgränsad bit av tillvaron på djupet, en given följd av metodens ontologiska och epistemologiska överbyggnad.
4.2 Koppling mellan forskningsproblem och vald metod
Undersökningens problemformulering kretsar kring frågor om mänskliga föreställningar. Om man håller med om att ”language is the privileged medium in which we ‘make sense’ of things, in which meaning is produced and exchanged” (Hill 1997, s. 1) blir studier av språkliga utsagor en givande väg till kunskap. Metoden är användbar om man vill belysa ett begrepps användning, samt vilka ramar som omgärdar en viss diskurs; vad som får och kan sägas inom denna. (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s. 28f; Sjöberg (red.) 1999, s. 85)
Diskursanalysen ger en djup bild av en avgränsad problematik, och kan visa på dolda strukturer som sätter ramarna för en social praktik. Då diskursiv praktik får konsekvenser för social praktik, blir metoden högst relevant. Konkret innebär detta att man genom ett blottläggande av de diskurser som omgärdar en av bibliotekets roller, faktiskt kan belysa förhållanden som i slutänden präglar den verksamhet låntagaren möter på biblioteket.
4.3 Tillvägagångssätt vid analys av material
Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000, s. 131ff) presenterar möjligenheten att skapa ett integrerat perspektiv, där man som forskare anpassar metoden och gör den användbar utifrån sina premisser.
En diskursordning kan sägas vara ”en komplex och motsägelsefull konfiguration av diskurser och genrer inom samma sociala område eller institution.” (ibid., s. 134) I detta fall skulle denna kunna identifieras som institutionen biblioteket. Analysens mål är att undersöka vilka diskurser som konkurrerar om fixering av begreppet mötesplats inom denna diskursordning. (ibid., s.135f )
Analysen bygger på närläsning där språkliga verklighetskonstruktioner i form av diskurser identifieras i texterna. Nodalpunkter – privilegierade språkliga tecken – organiserar diskurser genom den mening de ges genom sin relation till övriga tecken i denna. Genom inkludering av vissa tecken och exkludering av andra konstrueras och upprätthålls diskursen. Just identifikationen av det exkluderade i en diskurs är ett centralt moment i analysen. (ibid., s. 37) Kampen för hegemoni mellan diskurser manifesteras i så kallade flytande signifikanter. Dessa är nodalpunkter som flera diskurser i kamp med varandra försöker ge mening till (ibid, s. 47). Analysen pendlar hela tiden mellan de delar som de enskilda intervjuerna utgör och en större helhet som utgörs av relaterade större strömningar i samhället.