TIDIGARE FORSKNING
Ett antal relevanta områden blir aktuella att studera för att forma en fond för undersökningens analys.
Ha BOI-texter som inte ger någon tydlig definition av begreppet som ett av temana för tidigare forskning (Forsten & Fries s 19-20 PDF:n)??
För att skapa en gedigen förståelse för hur mötesplatsbegreppet tidigare undersökts inom en skandinavisk BoI-kontext är forskning av bland andra Ragnar Audunson (2001), Henrik Jochumsen & Casper Hvenegaard Rasmussen (2001 & 2006), Dorte Skot-Hansen (1984 & 1994), men även magisteruppsatser, exempelvis Anna Särg (2009) rimliga att ta del av.
För att sätta upp en teoretisk ram kring undersökningen, och därmed placera behovet och förståelsen av samhälleliga mötesplatser i ett större perspektiv, kan studier av följande samhällsteoretiker vara relevanta på detta initiala stadium; James S. Coleman (1990), Jürgen Habermas (2003), Robert Putnam (2000) och Bo Rothstein (2003). Ett specifikt och potentiellt givande BoI-perspektiv ges av Mikael Stigendal (2008).
När det gäller detta område är inte en brist på material problemet, utan svårigheten blir snarare att begränsa urvalet till de för syftet mest givande texterna. Specifikt för den diskursanalytiska ansats vi valt är att en öppenhet för nya teman och en noggrann inläsning är grundläggande. Detta innebär att inläsningen sannolikt behöver breddas efter hand som nya vinklar dyker upp i analysmaterialet.
När det gäller den teoretiska överbyggnaden har vi valt att utgå från främst samhällsvetenskapliga och sociologiska perspektiv, vilket vi anser vara en rimlig utgångspunkt. De valda företrädarna är erkända auktoriteter på området. Detta ger å ena sidan vår studie en viss tyngd. Å andra sidan är vi medvetna om att vi genom detta skriver in oss i ett dominerande samtida samhällsvetenskapligt forskningsparadigm, vilket vi därmed bidrar till att reproducera.
Mikael Stigendal I boken Biblioteket i samhället – en gränsöverskridande mötesplats (2008) har Mikael Stigendal, fil. Dr. i sociologi och verksam som lektor vid Malmö högskola, undersökt bibliotekets roll i lokalsamhället med särskilt fokus på bibliotekets position i relation till innanförskap och utanförskap. Genom ett större antal intervjuer med bibliotekarier söker han sätta fingret på vilken funktion biblioteket har och skulle kunna ha med avseende på att fungera som en brygga mellan utanförskap och innanförskap i lokalsamhället. Stigendal menar att innanförskap skapas i två steg, dels ett hårt – d v s att man är delaktig rent konkret fysiskt; men också ett mjukt, vilket innebär att man faktiskt känner sig delaktig. Utanförskap handlar om brister i dessa.
När det gäller det hårda innanförskapet fann Stigendal att biblioteket har mycket låga barriärer då biblioteket vänder sig till alla, inte kräver särskilda resurser och inte har sådana krav på ordning att det utestänger. Detta ses som ett uttryck för ett samhälle präglat av en socialdemokratisk välfärdsregim. Angående det mjuka innanförskapet poängterar Stigendal att personalen på biblioteket spelar en nyckelroll. Genom kontakten med bibliotekets anställda skapas en brygga mellan utanförskap och innanförskap, och besökarens upplevese av dessa möten blir avgörande för om biblioteket kan skapa ett mjukt innanförskap. Att skapa möten präglade av respekt och förståelse är lika centralt som att tillhandahålla materiella och rumsliga resurser. (Stigendal 2008, s. 96-98) Detta är i högsta grad intressant för vår studie.
Bland de slutsatser som Stigendal drar återfinns att biblioteket måste satsa mer på relationerna mellan besökare och personal, samt på bibliotekets som mötesplats med låga barriärer, (ibid., s. 101-102) vilket utgör något av en utgångspunkt för vår studie, där vi ämnar undersöka hur bibliotekarier uppfattar och resonerar kring detta.
Anna Särg I sin undersökning av kulturpolitiska diskursiva uppfattningar om folkbiblioteket som ett socialt rum väljer Anna Särg att inte använda sig av begreppet mötesplats. Författaren driver tesen att begreppet är ”snävt, då ordet 'möte' kan uppfattas som att det implicerar aktiv interaktion”. (Särg 2009 s. 6) Vi väljer här att inta en motsatt tankemässig utgångspunkt: att begreppet mötesplats inte nödvändigtvis bär på denna begränsning. Därmed öppnas möjligheten att undersöka just fenomenet folkbiblioteket som mötesplats, var begreppets gränser går i den svenska folkbibliotekspraktiken och skepnaderna på de uppfattningar det rymmer.
Anna Särg vill med sin magisteruppsats Folkbiblioteket som socialt rum (2009) öka förståelsen för biblioteket som just socialt rum. Detta görs genom intervjuer med bibliotekariers som behandlar deras uppfattning om biblioteket som mötesplats, som sedan analyseras utifrån ett antal tema. Vi har funnit att Särgs uppsats har flera beröringspunkter med det ämne och den metod vi valt för vår, men uppsatsernas fokus skiljer sig åt. Där Särg valt att göra en jämförelse för att hitta eventuella skillnader mellan två folkbiblioteks, kommer vi att undersöka endast ett. Särg har också valt att i sin analys att utgå från tre kulturpolitiska diskurser formulerade av McGuigan (Särg 2009, s. 3), vilket skiljer sig både metodologiskt från vårt tillvägagångssätt, samt från den teoretiska grund vi valt, se vidare i avsnitten om teori och metod.
Särg finner att en nyckeluppfattning bland bibliotekarierna är att vad som särskiljer biblioteket från samhällets andra mötesplatser är att det är en neutral mötesplats som är öppen för alla. (Särg 2009, s. 38-40) Det framhålls också att biblioteket är en plats där man får vistas utan krav på motprestation. Särg har också funnit en viss motsättning mellan viljan att erbjuda en fristad för alla, samtidigt som att vissa kategorier av besökare omnämns som problematiska. (Särg 2009, s.43) I relation til det omgivande lokalsamhället har biblioteket en viktig roll som kunskaps och informationsförmedlare, något man också vill satsa på inför framtiden (sic!). (Särg 2009, s. 47, s. 51) Anna Särg slår också fast att mötesplatsfunktionen framhålls som viktig vid de två bibliotek som undersökts, men att funktionen inte specificerats. (Särg 2009, s.50)
Särg drar som en av slutsatserna ur sitt material att biblioteket beskrivs mer som en lågintensiv mötesplats och som ett tredjeställe, än som en plats för debatt eller som ett ”moraliskt rum”. Särg hittar mycket få belägg för at biblioteket förväntas fungera som en offentlig sfär och slussport mellan livsvärld och systemvärld i Habermas mening. (Särg 2009, s. 58-60) (Särg drar sedan ändå slutsatsen att det fungerar som socialt rum i Habermas mening på s 62, intressant....)
Resultaten att biblioteken spelar en viktig roll i lokalsamhället, samt att de har potential fungera som motorer för att skapa ett samhälleligt mervärde (jmf m Stigendal), är intressanta för vår studie och utgör grundvalar för vår förståelse. Vi finner också den motsättning som Särg funnit mellan personalens uppfattning om att biblioteket är till för alla samtidigt som vissa grupper av besökare ses vara problematiska mycket intressant. Detta är ett av de tema vi ytterligare velat belysa i vår undersökning. Att just relationen mellan besökare och personal är av vikt för att skapa socialt mervärde framhålls av Stigendal (2009), vilket gör det befogat att undersöka denna aspekt av mötesplatsfunktionen.
Andersson & Skot Hansen
I sin bok Det lokala bibliotek – afvikling eller udvikling (1994), flitigt citerad i den nordiska biblioteksforskningen, beskrivs författarnas modell över det nordiska folkbibliotekets identitet. Modellens fyra sektorer visualiserar olika potentiella verksamhetsprofiler som sammanslagna skapar en helhetsbild av folkbibliotekets funktion i ett lokalsamhälle. De fyra funktioner som en verksamhet kan profilera sig mot är som informations-, kunskaps-, kultur- och socialt centrum. Den senare relaterar författarna till en social aspekt av människors tillvaro, med vardagslivet i centrum. Funktionen är inriktad på att bidra till vad författarna benämner som en befolknings ”sociala välfärd”. Noterbart är att undersökningen av bibliotekspersonalens åsikter om de olika funktionernas relativa relevans gav ett resultat där funktionen som socialt centrum av informanterna endast värdesattes till 15% av verksamhetens totala betydelse. (Forsten & Fries 2006, s. 16f)
Biblioteket som en mötesplats är något som nämns av författarna i samband med funktionen som socialt centrum, men en definition av ”mötesplats” uteblir. Forsten & Fries ser dock en koppling till ”olika aktiviteter” organiserade av/på biblioteket och de noterar att ”mötet ges inget uttalat egenvärde” av författarna (2006, s. 17).
Åse Hedemark I avhandlingen Det föreställda folkbiblioteket: en diskursanalytisk studie av biblioteksdebatter i svenska medier 1970-2006 skriver Åse Hedemark fram bilden av folkbiblioteket plats i en historisk svensk tanketraditionen. Hon redovisar för hur framväxten av folkbiblioteket hänger samman med modernitetens behov av disciplinering och bildning av en nations medborgare (2009, s. 21).
Denna undersökning befinner sig i samma tradition som Åse Hedemarks forskning i och med intresset för mänskliga föreställningar, som Hedemark definierar ”som de synsätt på olika fenomen som omedelbart kommer till uttryck ”. Och liksom författaren arbetar vi utifrån premissen att en undersökning av de förbindelser som finns mellan en utsaga och de föreställningar som tecknas fram i denna gör det möjligt att belysa de diskurser som ryms i talet om ett fenomen. (Hedemark 2009, s. 11) Där Hedemark intresserar sig för medias framtecknanade av folkbibliotekets karaktär fokuserar denna undersökning på folkbibliotekarier och folkbiblioteksanvändare i dess roll som ”förmedlare och gestaltare av särskilda beskrivningar och representationer av folkbibliotek”. De diskurser som Hedemark identifierar kan antas ha påverkat även våra två grupper, om än kanske i olika utsträckningar, och därför blir Hedemarks resultat relevanta för analysen i denna undersökning.
Den första biblioteksdiskurs som framträder i Hedemarks text är den bokliga som konstrueras kring begreppen ”tryckta böcker, skönlitteratur av god kvalitet samt läsning” (Hedemark 2009, s. 149). Inomdiskursens ramar ryms uppfattningar som att litterära aktiviteter är kärnan i biblioteksverksamhet och att biblioteket är en samhällsförbättrande institution med ett fostrande syfte som även fungerar som en bärare av kulturarvet (Hedemark 2009, s. 150 f).
Den bokliga diskursen, enlige Hedemark fortfarande aktuell idag, kontrasteras i analysen mot 70-talets allaktivitetsdiskurs. Här läggs fokus inte på det fysiska innehållet i biblioteket utan allaktivitetsdiskursen byggs istället upp av ”en bred syn på vilken roll biblioteken kan spela och vilka aktiviteter som är möjliga att bedriva inom institutionens ramar”. Den uppsökande verksamheten är själva navet i allaktivitetsdiskursen där det ”inte i huvudsak är användare som ska söka sig till biblioteket, utan det är biblioteket som förväntas söka upp användare”. (Hedemark 2009, s. 151)
Den informationsförmedlande diskursen som media verbaliserar från 80-talet och framåt definieras i Hedemarks analys som ”att bibliotekens primära uppgift är att förmedla information oavsett medieformat”. Diskursen är mindre normativ angående kvalitetsbegreppet än den bokliga diskursen och relateras till det informationssamhälle som kommer leda till bokens nedgång. Diskursen rymmer istället uppfattningen att biblioteken arbetar med ”kunskapsorganisation och teknisk kompetens, inte med kunskap om skönlitteratur. Fokus för biblioteksverksamheten är i den informationsförmedlande diskursen individen och ”hennes personliga utveckling” Diskursen betonar i relation till detta ”biblioteken som instrument för livslångt lärande och utbildning” (Hedemark 2009, s. 152).
Hedemark ser idag den informationsförmedlande diskursen som en reaktion mot den bokliga, samtidigt som hon driver tesen att den folkbildande uppgiften biblioteken traditionell haft idag är nedtonad. Hin drar även slutsatsen att den öppna styrningen av användare i den bokliga diskursen idag eventuella har ersatts av en mer dold sådan, kopplad till utomstående krav på ekonomisk effektivitet och mätbara resultat. (Hedemark s. 154)
Hedemark noterar i sin studie att företeelsen ”biblioteket som mötesplats” bara nämns i en mycket begränsad utsträckning i hennes källmaterial. Hedemark själv kopplar samman tankarna bakom mötesplatsfunktionen med allaktivitetsdiskursen. Hon drar paralleller mellan bibliotekens arbete på den digitala arenan idag och dess roll på 70-talets arbetsplatser. Hon ser även samband i mötesplatsfunktionens inbyggda strävan att förändra en rådande verksamhet. (Hedemark s. 160)
Mats Brusman Rapporten ”Inte en stenöken till!” Kampen om stadens mötesplatser och kollektivtrafikesn plats i stadsplanering och stadsliv av Mats Brusman, som samtidigt är en del i hans avhandling vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet, undersöker hur politikers och stadsplanerares roller formas i stadsplaneringsfrågor. Hans fokus är en debatt som förts kring området Söder Tull i Norrköping, kopplad till kollektivtrafiksutvecking.
Åse Hedemark & Jenny Hedman I magisteruppsatsen Vad sägs om användare? Folkbibliotekens användardiskurser i tre bibliotekstidskrifter från 2002 skärskådar författarna hur bibliotekssfären talar om sina användare. Fokus i den diskursanalytiska undersökningen ligger på hur texter i tre bibliotekstidskrifter tecknar fram olika syner på användargrupperna barn, ungdomar, eftersatta grupper och vuxenstuderande. Slutsatsen som dras i analysen är att synen på användare som framträder i bibliotekstidskrifterna kan sättas i relation till fyra vidare diskurser som rör och påverkar det svenska folkbiblioteket. De tre första diskurserna är tudelade i sitt förhållningssätt och rör sig dels på ett retoriskt och dels på ett praktiskt plan. Som exempel kan tas det Hedemank & Hedemark & Hedman kallar för folkbildningsdiskursen. Inom ramarna för denna biblioteksdiskurs förra betonas på det retoriska planet bibliotekets användare som ett bemyndigat kollektiv; ”'allmänhet', 'medborgare' eller 'menighet'” (s. 39). På det mer praktiska planet visar analysen på en rådande syn på användaren ”såsom varande i behov av bildning och som någon vars personliga preferenser förefaller underordnade” biblioteksverksamhetens större mål (s. 39).
På samma sätt framträder det även i den pedagogiska diskursen och i den informationsteknologiska diskursen en diskrepans i synen på bibliotekets användare.
Folkbildnings- Pedagogisk Informationsteknologisk Marknadsekonomisk diskursen diskurs diskurs diskurs
RETORIK RETORIK RETORIK Kunder Medborgare Självgående Teknikorädda Konsumenter Uppdragsgivare informationssökare ”användare”
PRAKTIK PRAKTIK PRAKTIK ”Folk” Kategorier av Störande användare Kategorier av användare med främst ungdomar användare olika grader förknippade av behov med olika problem
Forsten och Fries
Forsten och Fries har använt sig av place o space teorierna sin undersökning av folkbiblioteket som mötesplats. I sin diskursanays av texter publicerade mellan 1970- och 1990-tal i bla bbl, ser Forsten och Fries en viss förskjuting över tid där sjuttiotalets strävan att skapa space i form av politiskt medvetna medborgare under 90-talet ersatts med en mer individorienterad, själförverkligande diskurs. ….. to be continued.
Ett antal relevanta områden blir aktuella att studera för att forma en fond för undersökningens analys.
Ha BOI-texter som inte ger någon tydlig definition av begreppet som ett av temana för tidigare forskning (Forsten & Fries s 19-20 PDF:n)??
För att skapa en gedigen förståelse för hur mötesplatsbegreppet tidigare undersökts inom en skandinavisk BoI-kontext är forskning av bland andra Ragnar Audunson (2001), Henrik Jochumsen & Casper Hvenegaard Rasmussen (2001 & 2006), Dorte Skot-Hansen (1984 & 1994), men även magisteruppsatser, exempelvis Anna Särg (2009) rimliga att ta del av.
För att sätta upp en teoretisk ram kring undersökningen, och därmed placera behovet och förståelsen av samhälleliga mötesplatser i ett större perspektiv, kan studier av följande samhällsteoretiker vara relevanta på detta initiala stadium; James S. Coleman (1990), Jürgen Habermas (2003), Robert Putnam (2000) och Bo Rothstein (2003). Ett specifikt och potentiellt givande BoI-perspektiv ges av Mikael Stigendal (2008).
När det gäller detta område är inte en brist på material problemet, utan svårigheten blir snarare att begränsa urvalet till de för syftet mest givande texterna. Specifikt för den diskursanalytiska ansats vi valt är att en öppenhet för nya teman och en noggrann inläsning är grundläggande. Detta innebär att inläsningen sannolikt behöver breddas efter hand som nya vinklar dyker upp i analysmaterialet.
När det gäller den teoretiska överbyggnaden har vi valt att utgå från främst samhällsvetenskapliga och sociologiska perspektiv, vilket vi anser vara en rimlig utgångspunkt. De valda företrädarna är erkända auktoriteter på området. Detta ger å ena sidan vår studie en viss tyngd. Å andra sidan är vi medvetna om att vi genom detta skriver in oss i ett dominerande samtida samhällsvetenskapligt forskningsparadigm, vilket vi därmed bidrar till att reproducera.
Mikael Stigendal
I boken Biblioteket i samhället – en gränsöverskridande mötesplats (2008) har Mikael Stigendal, fil. Dr. i sociologi och verksam som lektor vid Malmö högskola, undersökt bibliotekets roll i lokalsamhället med särskilt fokus på bibliotekets position i relation till innanförskap och utanförskap. Genom ett större antal intervjuer med bibliotekarier söker han sätta fingret på vilken funktion biblioteket har och skulle kunna ha med avseende på att fungera som en brygga mellan utanförskap och innanförskap i lokalsamhället. Stigendal menar att innanförskap skapas i två steg, dels ett hårt – d v s att man är delaktig rent konkret fysiskt; men också ett mjukt, vilket innebär att man faktiskt känner sig delaktig. Utanförskap handlar om brister i dessa.
När det gäller det hårda innanförskapet fann Stigendal att biblioteket har mycket låga barriärer då biblioteket vänder sig till alla, inte kräver särskilda resurser och inte har sådana krav på ordning att det utestänger. Detta ses som ett uttryck för ett samhälle präglat av en socialdemokratisk välfärdsregim. Angående det mjuka innanförskapet poängterar Stigendal att personalen på biblioteket spelar en nyckelroll. Genom kontakten med bibliotekets anställda skapas en brygga mellan utanförskap och innanförskap, och besökarens upplevese av dessa möten blir avgörande för om biblioteket kan skapa ett mjukt innanförskap. Att skapa möten präglade av respekt och förståelse är lika centralt som att tillhandahålla materiella och rumsliga resurser. (Stigendal 2008, s. 96-98) Detta är i högsta grad intressant för vår studie.
Bland de slutsatser som Stigendal drar återfinns att biblioteket måste satsa mer på relationerna mellan besökare och personal, samt på bibliotekets som mötesplats med låga barriärer, (ibid., s. 101-102) vilket utgör något av en utgångspunkt för vår studie, där vi ämnar undersöka hur bibliotekarier uppfattar och resonerar kring detta.
Anna Särg
I sin undersökning av kulturpolitiska diskursiva uppfattningar om folkbiblioteket som ett socialt rum väljer Anna Särg att inte använda sig av begreppet mötesplats. Författaren driver tesen att begreppet är ”snävt, då ordet 'möte' kan uppfattas som att det implicerar aktiv interaktion”. (Särg 2009 s. 6) Vi väljer här att inta en motsatt tankemässig utgångspunkt: att begreppet mötesplats inte nödvändigtvis bär på denna begränsning. Därmed öppnas möjligheten att undersöka just fenomenet folkbiblioteket som mötesplats, var begreppets gränser går i den svenska folkbibliotekspraktiken och skepnaderna på de uppfattningar det rymmer.
Anna Särg vill med sin magisteruppsats Folkbiblioteket som socialt rum (2009) öka förståelsen för biblioteket som just socialt rum. Detta görs genom intervjuer med bibliotekariers som behandlar deras uppfattning om biblioteket som mötesplats, som sedan analyseras utifrån ett antal tema. Vi har funnit att Särgs uppsats har flera beröringspunkter med det ämne och den metod vi valt för vår, men uppsatsernas fokus skiljer sig åt. Där Särg valt att göra en jämförelse för att hitta eventuella skillnader mellan två folkbiblioteks, kommer vi att undersöka endast ett. Särg har också valt att i sin analys att utgå från tre kulturpolitiska diskurser formulerade av McGuigan (Särg 2009, s. 3), vilket skiljer sig både metodologiskt från vårt tillvägagångssätt, samt från den teoretiska grund vi valt, se vidare i avsnitten om teori och metod.
Särg finner att en nyckeluppfattning bland bibliotekarierna är att vad som särskiljer biblioteket från samhällets andra mötesplatser är att det är en neutral mötesplats som är öppen för alla. (Särg 2009, s. 38-40) Det framhålls också att biblioteket är en plats där man får vistas utan krav på motprestation. Särg har också funnit en viss motsättning mellan viljan att erbjuda en fristad för alla, samtidigt som att vissa kategorier av besökare omnämns som problematiska. (Särg 2009, s.43) I relation til det omgivande lokalsamhället har biblioteket en viktig roll som kunskaps och informationsförmedlare, något man också vill satsa på inför framtiden (sic!). (Särg 2009, s. 47, s. 51) Anna Särg slår också fast att mötesplatsfunktionen framhålls som viktig vid de två bibliotek som undersökts, men att funktionen inte specificerats. (Särg 2009, s.50)
Särg drar som en av slutsatserna ur sitt material att biblioteket beskrivs mer som en lågintensiv mötesplats och som ett tredjeställe, än som en plats för debatt eller som ett ”moraliskt rum”. Särg hittar mycket få belägg för at biblioteket förväntas fungera som en offentlig sfär och slussport mellan livsvärld och systemvärld i Habermas mening. (Särg 2009, s. 58-60) (Särg drar sedan ändå slutsatsen att det fungerar som socialt rum i Habermas mening på s 62, intressant....)
Resultaten att biblioteken spelar en viktig roll i lokalsamhället, samt att de har potential fungera som motorer för att skapa ett samhälleligt mervärde (jmf m Stigendal), är intressanta för vår studie och utgör grundvalar för vår förståelse. Vi finner också den motsättning som Särg funnit mellan personalens uppfattning om att biblioteket är till för alla samtidigt som vissa grupper av besökare ses vara problematiska mycket intressant. Detta är ett av de tema vi ytterligare velat belysa i vår undersökning. Att just relationen mellan besökare och personal är av vikt för att skapa socialt mervärde framhålls av Stigendal (2009), vilket gör det befogat att undersöka denna aspekt av mötesplatsfunktionen.
Andersson & Skot Hansen
I sin bok Det lokala bibliotek – afvikling eller udvikling (1994), flitigt citerad i den nordiska biblioteksforskningen, beskrivs författarnas modell över det nordiska folkbibliotekets identitet. Modellens fyra sektorer visualiserar olika potentiella verksamhetsprofiler som sammanslagna skapar en helhetsbild av folkbibliotekets funktion i ett lokalsamhälle. De fyra funktioner som en verksamhet kan profilera sig mot är som informations-, kunskaps-, kultur- och socialt centrum. Den senare relaterar författarna till en social aspekt av människors tillvaro, med vardagslivet i centrum. Funktionen är inriktad på att bidra till vad författarna benämner som en befolknings ”sociala välfärd”. Noterbart är att undersökningen av bibliotekspersonalens åsikter om de olika funktionernas relativa relevans gav ett resultat där funktionen som socialt centrum av informanterna endast värdesattes till 15% av verksamhetens totala betydelse. (Forsten & Fries 2006, s. 16f)
Biblioteket som en mötesplats är något som nämns av författarna i samband med funktionen som socialt centrum, men en definition av ”mötesplats” uteblir. Forsten & Fries ser dock en koppling till ”olika aktiviteter” organiserade av/på biblioteket och de noterar att ”mötet ges inget uttalat egenvärde” av författarna (2006, s. 17).
Åse Hedemark
I avhandlingen Det föreställda folkbiblioteket: en diskursanalytisk studie av biblioteksdebatter i svenska medier 1970-2006 skriver Åse Hedemark fram bilden av folkbiblioteket plats i en historisk svensk tanketraditionen. Hon redovisar för hur framväxten av folkbiblioteket hänger samman med modernitetens behov av disciplinering och bildning av en nations medborgare (2009, s. 21).
Denna undersökning befinner sig i samma tradition som Åse Hedemarks forskning i och med intresset för mänskliga föreställningar, som Hedemark definierar ”som de synsätt på olika fenomen som omedelbart kommer till uttryck ”. Och liksom författaren arbetar vi utifrån premissen att en undersökning av de förbindelser som finns mellan en utsaga och de föreställningar som tecknas fram i denna gör det möjligt att belysa de diskurser som ryms i talet om ett fenomen. (Hedemark 2009, s. 11) Där Hedemark intresserar sig för medias framtecknanade av folkbibliotekets karaktär fokuserar denna undersökning på folkbibliotekarier och folkbiblioteksanvändare i dess roll som ”förmedlare och gestaltare av särskilda beskrivningar och representationer av folkbibliotek”. De diskurser som Hedemark identifierar kan antas ha påverkat även våra två grupper, om än kanske i olika utsträckningar, och därför blir Hedemarks resultat relevanta för analysen i denna undersökning.
Den första biblioteksdiskurs som framträder i Hedemarks text är den bokliga som konstrueras kring begreppen ”tryckta böcker, skönlitteratur av god kvalitet samt läsning” (Hedemark 2009, s. 149). Inomdiskursens ramar ryms uppfattningar som att litterära aktiviteter är kärnan i biblioteksverksamhet och att biblioteket är en samhällsförbättrande institution med ett fostrande syfte som även fungerar som en bärare av kulturarvet (Hedemark 2009, s. 150 f).
Den bokliga diskursen, enlige Hedemark fortfarande aktuell idag, kontrasteras i analysen mot 70-talets allaktivitetsdiskurs. Här läggs fokus inte på det fysiska innehållet i biblioteket utan allaktivitetsdiskursen byggs istället upp av ”en bred syn på vilken roll biblioteken kan spela och vilka aktiviteter som är möjliga att bedriva inom institutionens ramar”. Den uppsökande verksamheten är själva navet i allaktivitetsdiskursen där det ”inte i huvudsak är användare som ska söka sig till biblioteket, utan det är biblioteket som förväntas söka upp användare”. (Hedemark 2009, s. 151)
Den informationsförmedlande diskursen som media verbaliserar från 80-talet och framåt definieras i Hedemarks analys som ”att bibliotekens primära uppgift är att förmedla information oavsett medieformat”. Diskursen är mindre normativ angående kvalitetsbegreppet än den bokliga diskursen och relateras till det informationssamhälle som kommer leda till bokens nedgång. Diskursen rymmer istället uppfattningen att biblioteken arbetar med ”kunskapsorganisation och teknisk kompetens, inte med kunskap om skönlitteratur. Fokus för biblioteksverksamheten är i den informationsförmedlande diskursen individen och ”hennes personliga utveckling” Diskursen betonar i relation till detta ”biblioteken som instrument för livslångt lärande och utbildning” (Hedemark 2009, s. 152).
Hedemark ser idag den informationsförmedlande diskursen som en reaktion mot den bokliga, samtidigt som hon driver tesen att den folkbildande uppgiften biblioteken traditionell haft idag är nedtonad. Hin drar även slutsatsen att den öppna styrningen av användare i den bokliga diskursen idag eventuella har ersatts av en mer dold sådan, kopplad till utomstående krav på ekonomisk effektivitet och mätbara resultat. (Hedemark s. 154)
Hedemark noterar i sin studie att företeelsen ”biblioteket som mötesplats” bara nämns i en mycket begränsad utsträckning i hennes källmaterial. Hedemark själv kopplar samman tankarna bakom mötesplatsfunktionen med allaktivitetsdiskursen. Hon drar paralleller mellan bibliotekens arbete på den digitala arenan idag och dess roll på 70-talets arbetsplatser. Hon ser även samband i mötesplatsfunktionens inbyggda strävan att förändra en rådande verksamhet. (Hedemark s. 160)
Mats Brusman
Rapporten ”Inte en stenöken till!” Kampen om stadens mötesplatser och kollektivtrafikesn plats i stadsplanering och stadsliv av Mats Brusman, som samtidigt är en del i hans avhandling vid Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet, undersöker hur politikers och stadsplanerares roller formas i stadsplaneringsfrågor. Hans fokus är en debatt som förts kring området Söder Tull i Norrköping, kopplad till kollektivtrafiksutvecking.
Åse Hedemark & Jenny Hedman
I magisteruppsatsen Vad sägs om användare? Folkbibliotekens användardiskurser i tre bibliotekstidskrifter från 2002 skärskådar författarna hur bibliotekssfären talar om sina användare. Fokus i den diskursanalytiska undersökningen ligger på hur texter i tre bibliotekstidskrifter tecknar fram olika syner på användargrupperna barn, ungdomar, eftersatta grupper och vuxenstuderande. Slutsatsen som dras i analysen är att synen på användare som framträder i bibliotekstidskrifterna kan sättas i relation till fyra vidare diskurser som rör och påverkar det svenska folkbiblioteket. De tre första diskurserna är tudelade i sitt förhållningssätt och rör sig dels på ett retoriskt och dels på ett praktiskt plan. Som exempel kan tas det Hedemank & Hedemark & Hedman kallar för folkbildningsdiskursen. Inom ramarna för denna biblioteksdiskurs förra betonas på det retoriska planet bibliotekets användare som ett bemyndigat kollektiv; ”'allmänhet', 'medborgare' eller 'menighet'” (s. 39). På det mer praktiska planet visar analysen på en rådande syn på användaren ”såsom varande i behov av bildning och som någon vars personliga preferenser förefaller underordnade” biblioteksverksamhetens större mål (s. 39).
På samma sätt framträder det även i den pedagogiska diskursen och i den informationsteknologiska diskursen en diskrepans i synen på bibliotekets användare.
Folkbildnings- Pedagogisk Informationsteknologisk Marknadsekonomisk
diskursen diskurs diskurs diskurs
RETORIK RETORIK RETORIK Kunder
Medborgare Självgående Teknikorädda Konsumenter
Uppdragsgivare informationssökare ”användare”
PRAKTIK PRAKTIK PRAKTIK
”Folk” Kategorier av Störande användare
Kategorier av användare med främst ungdomar
användare olika grader
förknippade av behov
med olika problem
Forsten och Fries
Forsten och Fries har använt sig av place o space teorierna sin undersökning av folkbiblioteket som mötesplats. I sin diskursanays av texter publicerade mellan 1970- och 1990-tal i bla bbl, ser Forsten och Fries en viss förskjuting över tid där sjuttiotalets strävan att skapa space i form av politiskt medvetna medborgare under 90-talet ersatts med en mer individorienterad, själförverkligande diskurs. ….. to be continued.